| 
| 
| 
| 
|
Den läskiga fasen
Nu är jag tydligen inne i det som kallas den läskiga fasen av graviditeten. Illamåendet och andra mystiska symptom har plötsligt upphört. Ingenting tyder på att man är gravid. Tack och lov är jag inte speciellt orolig. Jag har inte varit så orolig alls, förutom den gången då en väninna berättade att hon hade haft en missed abortion och jag oroade mig hela natten. Sen mådde jag superilla dagen därpå och slutade oroa mig. Nu känner jag livmodern strax ovanför blygdbenet, vilket enbart en "erfaren barnmorska" ska kunna göra i den vecka jag är i - 13 - så jag tror allt kommer att gå bra. Det enda som möjligen skulle kunna oroa mig är att jag blir jättestor. Om livmodern känns redan nu, menar jag. Men det löser sig, det också. Vad som är jätteskönt är att den otroliga tröttheten börjar ge med sig. Nu orkar jag vara vaken till och med någon kvart efter klockan tio! Superskönt efter att ha gått och lagt mig vid halvnio i några veckor. Illamåendet börjar också ge vika, nu blir jag bara supertrött när jag inte äter regelbundet. Så jag försöker småäta frukt och nötter så mycket som möjligt, för att slippa vara en ragata. Fast Christian säger att jag är ganska snäll, och att om det inte blir värre kan vi skaffa fler barn. Haha. Ett och ett halvt kilo har jag gått upp nu, på tolv-tretton veckor. Det låter rätt lagom. I helgen kommer Mallanbrallan ner till Stockholm och ska shoppa med mig. Det behövs! Jag har inga kläder. Byxorna passar inte och jag har inga som helst tröjor och koftor. Shopping, here we come!