| 
| 
| 
| 
|
Vikt
Datum: 30 november
Vikt: 77,0 kg
Skillnad från förra gången: +1,2 kg - fantastiskt! Det är iofs kanske pizzan, till stor del, men ändå!
Veckor gångna: 16 och lite till
Lååååång väntan
Jag har alltid trott (om jag nu har funderat över det) att en graviditet går fort. Jag menar, man träffar nån och det syns inget. Så får man sen veta att hon är gravid. Så träffas man nån gång och ser en liten mage, och sen - whoops - så finns en liten bebis. Medan jag typ har gått till jobbet några gånger och knappt märkt nåt. Nu vet jag - så är det alltså inte. Det är en jättelång tid! Det går superlångsamt och ingenting syns. Ingen märker nåt, trots att kroppen ser ut som en säl. Nåja, jag ska inte klaga. Jag har ju hittills haft en väldigt lätt graviditet, mått finfint hela tiden och inte haft några symptom alls, nästan. Jo, igår var jag arg. Helt utan anledning. Christian fick akta sig, annars bet jag honom. Hårt. Men det gick över, det med.
Komma ut
Idag har jag kommit ut på jobbet. Igår berättade jag för tjiefen att det är nåt på gång, efter att hon sagt att jag med största sannolikhet skulle kunna jobba kvar efter nyår. Sen fick jag ett samtal från en av tjejerna - hon som rekryterade mig - som jobbade hemma och hon slutade med "Du jobbar väl inte för mycket nu? Du får inte jobba ihjäl dig!!" och det lät som om hon visste. Så jag mailade "vet du att jag gräddar bullar, eller?" och då ringde det genast igen. Det visste hon inte. Sen berättade jag på avdelningsfikat också. Så nu vet de flesta. Det är bra. Någon hade misstänkt något och någon sa att jag ser lite annorlunda ut jämfört med när jag började.
Liten mage, kanske?
Det känns som om det snart, kanske, börjar synas en liten aning. Det vore ju rätt skoj. Det är trist att sammanfatta min graviditet i "Det har gått 16 veckor, jag har gått upp två-tre kilo och det syns ingenting." Men det är ju så det är. Än så länge.
Vecka 17
Jag: För många börjar magen synas ordentligt nu. Men det är väldigt individuellt och om din mage inte syns så ska du inte oroa dig - den kommer. (Jag oroar mig inte. Men det blir skönt när den kommer, så jag slipper sälformen. Förhoppningsvis.) Kotten: Kotten är ca 17 cm långt och väger ca. 135 gram. Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Det bildas ett värmereglerande fettlager på ytan av fostret som kallas vernix. (www.niomanader.se) Jag: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att kotten samlar på sig fett. (Aha. Det är därför jag äter i tid och otid. Och äter lite till när jag inte är mätt. Och tar en fika då och då. Kotten behöver fett, bra att veta!) Kotten: Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. (www.familjeliv.se)
Språkgeni!
Vi har kommit fram till att kotten säkert blir ett språkgeni! Farmor pratade ungerska, mormor pratar finska. Morfar är en fena på tyska, moster talar hebreiska. Pappa talar bättre engelska än de flesta och mamma är praktiskt taget kines. Det måste ju bli ett språkgeni av den påbrån.
Vikt
Datum: 21 november
Vikt: 75,8 kg
Skillnad från förra gången: +0,4 kg
Veckor gångna: 15
Vinkivink
Kotten vinkar till sina kompisar i Indien. Snart ses vi, fast i Taipei!
Vecka 16
Kotten: Kotten mäter 14-16 cm och väger knappt 110 g och växer fortfarande snabbt där den flyter i fostervattnet. Fostersäcken innehåller ca 1,8 dl fostervatten efter 16 veckor. Naglarna på fingrarna utvecklas och ögonen, näsan och öronen är välformade. Skelettet hårdnar och blir mer förbenat. Hörseln är nu skarp och även fast ögonen fortfarande är slutna kan den kan skilja på ljus och mörker. Kottens kropp täcks av ett fint, dunigt lagunohår. Fortplantningsorganen fortsätter utvecklas och någonstans mellan vecka 16-17 kan man urskilja penis eller vagina. Kotten kan nu utföra mer komplicerade rörelser såsom att ta tag om navelsträngen, suga på sina fingrar och anlägga komplicerade ansiktsuttryck. (www.niomanader.se) Jag: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder (har ett par byxor redan). Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten. Kotten: Kotten mäter cirka 16 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och den kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Kotten kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som den befinner sig i. Den omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom kotten kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
(www.familjeliv.se)
Först?
Det här är ju vårt första barn. Nästa gång kommer jag veta hur det känns när det sparkar första gången. Eller första gången när jag mår illa. Men för Christian kommer det vara precis likadant som den här gången. Han kommer inte vara först med att känna att barnet sparkar. Inte kommer han vara först med att känna att vattnet går eller nåt liknande. Ibland är det hårt att vara modern pappa och vilja vara delaktig i allt.
Bensprattel?
Jag var och fick akupunktur idag. Det har jag inte fått på jättelänge, för det får man inte få när man är i första trimestern av graviditeten, dvs de första 12 veckorna. Så jag såg verkligen fram emot det idag! La mig på magen och fick massor av nålar i nacken, för att lätta huvudvärken som varit min ständiga vän de senaste dagarna. Efter en stund började det sprattla i magen. Eller så var det bara frukosten som var på väg ner. Jag är inte helt säker.
Jag hade rätt
Attans, igen. Jag hade helt rätt. Idag när jag bad Christian göra nåt åt mig tittade han illmarigt på mig och sa "Jag är gravid!". Jag har nog överanvänt det där. Får vänta några månader och när jag är stor och tung och sur så kanske det går bra igen. Kanske. Klantigt!
Det händer inte mycket...
Tja. Det händer verkligen inte mycket. Jag är rädd för att jag har överanvänt mitt främsta vapen - hur ska det gå sen när jag verkligen behöver det? Idag ville jag inte bära en grej och gav den till Christian med repliken "Jag är ju gravid!" Han garvade mest. "Den väger ungefär ett halvkilo, det klarar du nog." Attans.
Vecka 15
Kotten: Nu är barnet är ca 13 cm långt och väger ungefär 80 gram. Huden är tunn och genomskinlig och blodkärlen syns tydligt. Fastän öronen inte är helt klara kan den nu uppfatta ljud. (www.niomanader.se) Jag: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod. Kotten: Huden är i det här stadiet genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone. Ögonlocken stängs och kommer inte att öppnas igen förrän i sjunde månaden. (www.familjeliv.se)
Vikt
Datum: 12 november
Vikt: 75,4 kg
Skillnad från förra gången: +1,0 kg, hurra!
Veckor gångna: 14
Tumsugare
Vi var och tittade på kotten idag. Den låg och sög på tummen och sparkade lite när barnmorskan knackade på den med ultraljudet. Jättesöt var den. Foton fick vi också. Vi gjorde alltså nackuppklarningstest idag. Tillsammans med blodprovet som jag lämnade för någon vecka sen visade det en risk för att kotten skulle ha Downs Syndrom på 1:20 000. Om man bara räknar på åldern (vilket iofs inte är någon tillförlitlig räkning) så är det en risk på 1:284. Man kan inte ha lägre risk än en på tjugotusen, sa barnmorskan. Så det låter ju alldeles utmärkt. "Vi rekommenderar inget fostervattensprov" sa hon. "Det är ju en missfallsrisk på en på tvåhundra när man gör det..." Vi följer hennes rekommendation. Tyvärr kan vi inte visa ultraljudet, vi har ingen scanner. Men ungefär såhär ser kotte ut. 
Bild från http://minnert.blogspot.com såklart.
Vikt
Datum: 6 november (farmors födelsedag, skulle blivit 100 år!)
Vikt: 74,4 kg
Skillnad från förra gången: -0,6 kg
Veckor gångna: 13
Vecka 14
Kotten är nu ca 11 cm lång och väger ca. 60 g. Den får all sin näring från den färdigbildade moderkakan. Ögonen kommer att ligga på ansiktets framsida, öronen placeras riktigt, näsan blir mer markant och det allra första håret syns. (www.niomanader.se) Kotten: Öronen är placerade där de ska vara och fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Jag: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mig blir mörkare på vissa ställen, jag kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. *som om jag solar* (www.familjeliv.se)
Jordbävning
På vägen hem från en fantastiskt trevlig midddag igårkväll ramlade jag. Jag, spik nykter, gåendes bredvid två lagom glada pojkar, trampade snett på en cykelbanekant och flög handlöst i backen. Landade på knän och händer, och påsen jag hade i handen flög med en smäll i marken. Flaskan som låg i gick i tusen bitar och spred sitt innehåll - god muscatel - över min mössa. Skrubbsår på knäna och lite ömhet i kroppen blev resultatet. För kotten kändes det nog som en mindre jordbävning. Kanske en 4.1 på lagom djup nivå, en bit bort?
Bygga drömbarn
Vi har funderat lite på önskemål. Förutom det självklara, en frisk och lycklig bebis. Så hör upp nu!
/Dina föräldrar
Hallå?
Ibland undrar jag. Det är väl det som är den läskiga fasen. Är det verkligen någon därinne? Jag mår inte illa, jag har inte gått upp i vikt (får ju på mig ringarna igen) och ingenting syns om jag inte sätter på mig en chick stretchig tunika. Så... Bor det någon därinne egentligen? "Du har ju ingen mens" konstaterade Christian när jag funderade imorse. Och det stämmer ju. Nåt är det. Och ibland blir jag så otroligt förbannad, på absolut ingenting. Skriker och gråter och har mig. Det gör jag sällan annars, så jag skyller det på kotten. Bekvämt!
Magsjuk
Magsjuka är inte skoj. Troligen är det bara nåt dumt jag ätit. Fisksoppan igår, kanske. Eftersom Christian inte blivit sjuk, menar jag. Nåja. Morgonsjuka lär det ju inte vara, jag är ju förbi den perioden. Så jag är nog frisk imorgon. För det är inte vinterkräksjukan, det har jag bestämt. Jag mår ändå för bra för att det ska vara den.