Lååååång väntan

Jag har alltid trott (om jag nu har funderat över det) att en graviditet går fort. Jag menar, man träffar nån och det syns inget. Så får man sen veta att hon är gravid. Så träffas man nån gång och ser en liten mage, och sen - whoops - så finns en liten bebis. Medan jag typ har gått till jobbet några gånger och knappt märkt nåt.

Nu vet jag - så är det alltså inte. Det är en jättelång tid! Det går superlångsamt och ingenting syns. Ingen märker nåt, trots att kroppen ser ut som en säl.

Nåja, jag ska inte klaga. Jag har ju hittills haft en väldigt lätt graviditet, mått finfint hela tiden och inte haft några symptom alls, nästan. Jo, igår var jag arg. Helt utan anledning. Christian fick akta sig, annars bet jag honom. Hårt. Men det gick över, det med.