Mat

Mat. Mera mat, lite mat till och så lite topping på slutet. Tydligen är det så en riktig jul ska gå till.

Vi checkade in på Grand igår klockan kvart över två. Lite sent, men det fick vara hänt. I receptionen stod en stor skål geléhallon, jag såg till att förse mig med några. Så var det dags för Kalle Anka, ackompanjerad av lite roomservice. Det var ju flera timmar tills vi skulle äta julbord, och frukostens risgrynsgröt var redan smält. Kotten äter mycket för att vara så liten...

Vi tog en julpromenad efter Kalle, så att vi skulle få rum med mer mat, och för en första julcigarr. Utsikten från Skeppsholmen mot Gamla stan är väldigt, väldigt vacker. Speciellt i jultid, och mörker. Härligt friskt var det också, och vi passade på att skicka julhälsningar hit och dit.

Ett långt varmt bad senare - julbadet - så var det dags för Det Stora Julbordet. Jojjemen! Vi fick ganska bra platser och ett trevligt halländskt-norskt par satte sig bredvid, hälsade och presenterade sig. Klara färdiga gå - så attackerade vi. Massor av godis, även för mig.

När jag stod och beundrade efterrättsbordet kom en man fram till mig och sade "You have to have the rice pudding! No Christmas without rice pudding!" Han såg väldigt skeptisk ut när jag sa att jag kunde ta den till frukost imorgon istället, för att få rum med allt det andra goda som fanns. Han kom tillbaka efter en stund och undrade varför jag inte åt "lutefesk". Det visade sig att han var amerikan, med småländska rötter, och det var väldigt viktigt att äta rätt saker på jul. Lutefesk och risgrynsgröt - och helst en saffranskaka också, men den fick han nog åka till Kalmar för att äta, han såg den ingenstans.

Christian hittade också en mystisk bekant när han hämtade sin mat, så vi saknade inte samtalsämnen. Mot slutet av måltiden harklade sig bordsgrannen och sa "Ja, jag vet att det är väldigt osvenskt och konstigt, men jag skulle vilja fråga... 'Bor ni också på hotellet?'"

Det visade sig att de enbart bodde på Grand just i natt för att de bodde på den norska västkusten och skulle flyga till Indien på juldagen. Det går inga bra plan från Norge till Indien just då, så de gjorde det bästa av en lång resa och stannade till på Grand. De skrattade hjärtligt när vi berättade att vi faktiskt kunde gå hem.

Vi bestämde oss för ännu en promenad efter maten, för att smälta lite. Kungsträdgården låg öde och vacker i julnatten, den lystes upp av lampor här och där, och Christians cigarr.