Ultraljud

Imorgon är det dags för det "stora" ultraljudet. Det är lite läskigt, faktiskt. Mår kotten bra därinne? Växer den och frodas? Jag märker ju inte så mycket av den, faktiskt.

Inte så jag skulle vilja ha en välriktad karatespark på urinblåsan, men en liten fiskstjärt mot magväggen skulle ju inte sitta fel. Så att vi vet att den har det bra därinne och vill kommunicera med oss.

Samtidigt, inga nyheter är goda nyheter. Jag har ju inte känt av att nåt skulle vara fel heller.

Jag får trösta mig med vad någon sade till sin treåring: "Varför var jag orolig för dig när du låg i magen??? Då visste jag ju var jag hade dig!"