En gravid kropp säger stopp...

I tunnelbanan, på väg till baren. Efter en fantastisk dag med sydafrikansk lunch på stranden, världens största sittande bronsbuddha och en kall linbana åt vi middag med Kris och Randy. Randy satt mest och ritade lejon, men gnagde på alla ben han fick av mamma.

Anette hade kompisar i Lan Kwai Fung, och vi var på väg dit. När foglossningen talade om att det räckte nu. Det hade redan gåtts för mycket. Myrstegen blev långsammare och långsammare, och kortare. Att det dessutom var åtta trappor hem gjorde att jag kapitulerade och accepterade att jag fick gå hem. Långsamt.