En busschaufför, en busschaufför...

Det blir nog en favoritsång hos kotten.

Jag brukar inte springa till bussen. Det är svårt när jag bara kan ta myrsteg och inte kan lyfta fötterna mer än ca tio cm över marken. Men nu var jag fem meter ifrån när tvåan stängde dörrarna och skulle köra iväg. Jag vinkade och skyndade mig. Han öppnade dörrarna och släppte på mig.

- Har du ont? frågade han med deltagande tonfall. Jo, det kunde jag inte neka till.
- Det syns på hela ditt kroppsspråk. Sätt dig här bakom mig så du har nära till dörrarna! fortsatte han.

När jag skulle av efter hela två hållplatser sa han

- Vänta så ska jag sänka bussen åt dig!

Sådana chaufförer förgyller dagen!

Skrivet av inger feb 08 2007 kl 18:41 | Kommentarer (4)