Tut, tut i luren, sa kotten

Christian fick låna en tratt igår, inköpt hos antroposoferna i Järna. En trälur som man sätter på magen för att lyssna på kottens hjärtljud. Det var skoj!

Inte minst för att det faktiskt är nåt som bara pappan kan göra. Jag bär ju kotten och känner sparkarna hela tiden, men måste dela med mig av det till Christian. Nu kan han lyssna på kotten utan att jag hör, och utan att vi går till barnmorskan.