Andas in, andas ut...

Vi har anmält oss till en profylaxkurs, hos Annas profylax. Idag var första gången av tre.

Första intrycket var sådär. Jag tyckte att kursledaren var tillgjord och började prata om precis det jag avskyr - rädslan, hysterin och hur läskigt det är att föda. Jag tänker inte så och har aldrig gjort det. Och orkar inte höra på folk som tycker det heller, för ofta och länge.

Men det blev bättre. Hon lugnade ner sig och hittade en bättre ton i sin föreläsning. Så fick vi då prova på. Först fick Christian nypa mig, för att se hur ont jag tålde. Han hittade en träningsvärkande punkt i knävecket och det gjorde ONT. Så började jag andas. Och jag tror verkligen inte på att Christian nöp lika hårt! Fast han säger i och för sig att han inte gjorde det, han nöp hårdare. Jag kände i stort sett ingenting. Väldigt lite smärta och jag hade full koll på den, dvs jag kunde stå ut med den utan några som helst problem. Ganska häftigt.

Kursledaren kommenterade att jag väldigt lätt gick ner i avslappning, och det får jag nog tacka alla olika meditations- och avslappningstekniker jag lärt mig genom åren. Det kändes lätt att slappna av, det var lätt att ignorera smärtan och andas istället. Det kändes väldigt bra!

Nu funderar vi på hur vi ska öva hemma. Hur 17 ska Christian kunna nypa mig tillräckligt hårt, under två minuter? Och jag som så lätt får blåmärken. Christian kommer bli anmäld för hustrumisshandel!