Eftersom lördagen bjöd på strålande väder packade vi in oss i bilen och körde först till gudmor som fick klappa på magen ordentligt. Sen bar det iväg till sommarstugan, som klarat den gångna vintern finfint. Det fanns inga råttlortar alls, och bara några flugor. Grävlingarna hade hållit sig under husen och allt såg väldigt bra ut. Kaprifolen var optimistisk och hade redan satt gröna blad. Vidare till kottens sysslingar, varav bara en var hemma. Kusinerna försökte på alla vis utröna om kotten är en flicka eller pojke. Vissa delade meningar fanns dock "Jo, om det är en rand på magen så är det en pojke." sa Gustaf. "Men jag hade ingen rand när jag väntade Carl." sa Maria... Bakifrån ser man tydligen inte att jag är gravid, det ska visa på en pojke. Alltså ser jag bara lastbilsformad ut bakifrån... En annan blogg skrev att en livlig kotte, vilket kotten definitivt är, ska visa på en pojke. Enligt vilken teori då, undrar jag? Den att flickor är snälla och söta och gulliga och stillsamma, medan pojkar är livliga, bråkiga och roliga? Den teorin köper inte jag. Jag hoppas snarare att Ana hade rätt när hon sa "Jag tror att kotten blir ... en stencool liten flicka som säger 'Nääää. Jag vill inte!!!' jämt."