| 
| 
| 
| 
|
Sammandragningar
Nu börjar det ju snart närma sig. Bara typ sex, kanske sju veckor kvar. Jo, jag räknar med att kotten går över tiden, för det gjorde jag. Så jag börjar fundera på hur sammandragningarna känns. Och hur ont det gör med värkar. Jag har inte haft några som helst sammandragningar, så jag har ingen aning om hur det känns. Ibland undrar jag hur jag ska veta att det faktiskt är det. Men tröstar mig med att det förstår jag nog när det väl händer. Jag har inte varit speciellt förlossningsrädd. Inte alls, faktiskt. Men nu, efter profylaxkursen, är jag lite skakis. Det kommer ju göra otroligt ont. Och ibland tror jag att jag inte kommer komma ihåg hur man andas, att det blir superjobbigt. Fast då tänker jag på Gudrun, som vi fick se film om. Hur hon födde utan någon smärtlindring alls, bara andningen. Och hjälp från barnmorskan. Och så känns det lite bättre. En stund. Fast så ringde Annelpannel igår och berättade att hon helt glömt bort precis allt när hon skulle föda. Inte förrän det kom en barsk barnmorska och tog henne i örat kom hon ihåg att hon kunde hjälpa till själv. Jag hoppas att Christian kan ta mig i örat och visa hur man andas, om jag skulle glömma bort. Det är ju så otroligt svårt att ens försöka föreställa sig hur det känns. Jag tror jag ska låta bli att försöka.