Skrämd kotte

Inatt hade jag en mardröm. Vi simmade i fiholmsviken och plötsligt var det något som tog tag i mig och höll mig fast. Det var säkert en flytpåle...

Jag blev räddare och räddare och försökte komma loss. Atott simmade tillbaka för att hjälpa till. Halvvaken kände jag hur pulsen gick upp först ett snäpp, och sen ett snäpp till, så att det kändes som om jag cyklade upp för ett av Mallorcas högsta berg. Jag var nog uppe i maxpuls!

Samtidigt som pulsen gick upp det där sista snäppet, började kotten sparka. Den förstod inte alls vad som hände. Ena sekunden sov den som en liten stock, varmt och skönt och ombonat. Andra sekunden är det någon som slår på bongotrumma allt vad den orkar.

Den lugnade ner sig efter en stund, när jag också gjort det. Stackars liten! Snart är det dags att den får komma ut och drömma egna mardrömmar, och inte påverkas så av mina.