| 
| 
| 
| 
|
Amning - aj!
Rickard har massakrerat mina stackars bröst den sista tiden. Varje amning är en plåga, jag skriker när han biter tag. Så jag vände mig till amningsmottagningen på BB Stockholm och fick prata med en barnmorska. Hon såg genast att vi gjorde tokfel! Rickard låg för långt ifrån, hade fel tag, låg för långt upp... Så hon tog ett stadigt tag i honom och ett tag i mitt bröst och tryckte till. Och tryckte igen. Och på ryggen, på huvudet. Han protesterade högljutt. "En bestämd liten herre, det här..." var kommentaren. Jäklar, så hon tryckte och drog i honom! Jag blev helt förskräckt. Men till slut fick han ju till taget, och låg där och åt förnöjt. Efter att ha protesterat ett bra tag - han har ju vant sig vid sitt lite lösa, slappa sätt att amma, att nu ligga där med en hand i ryggen och en i nacken och näsan djupt nere i bröstet måste varit väldigt konstigt. Vi provade själva en gång - jäkligt krångligt att hålla i honom med ena handen och "forma bröstet" med den andra, samtidigt som man ska vänta på att han gapar tillräckligt stort och dessutom hålla hans ena hand under bröstet och hålla undan den andra. Phu, jag blev alldeles svettig! Men det gick iallafall. Fast när vi kom hem tyckte han att när den där starka tanten inte var med så kunde man nog göra som man ville. Nu är varje amning en kamp mellan honom och mig. Jag trycker in honom i bröstet och han hämnas med att ta helfel tag. Och jag tar loss honom och börjar om. Förhoppningsvis lär vi oss snart och då blir det underbart. Två månader tar det att lära sig att amma, sade barnmorskan. Vi har gjort fel i en månad, så vi har två månader kvar. Jippi... Tålamod...