Att få barn är som att välja en ny religion. Det finns massor av olika tekniker, metoder och läror att välja mellan. Man kan vara en nära förälder. Man kan gilla Anna Wahlgren. Man kan gilla Jesper Juul. Man är en Familjelivsmamma eller en Sjalbarnsmamma. Man har vagn eller inte, sjal eller kanske en BabyBjörn Bärsele. Och precis som i den nya andligheten så kan man också plocka de delar man gillar bäst själv. Kanske är man lite buddist, lite kristen och en touch av ateism. Så kan man också bära i sjal, mata med ersättning och kanske samsova bara ibland. Det var nog enklare förr, när man föddes in i statskyrkan och när BVC talade om precis hur man skulle göra: "Sova på mage, mata var fjärde timme och absolut inte mata för mycket. Och inte ta upp barnet när det skriker, hur skulle det se ut? Sova i samma säng - då kommer ju barnet aldrig att bli självständigt! Tygblöjor? Nä, varför det, när det finns så praktiska engångsblöjor!" Men inte fasen var det roligare! Det är ju så mysigt att ha en liten kotte i sängen, som bökar sig närmare när jag flyttat på mig för att ge honom rum och luft. Och att bära i sjal slår det mesta. En liten skrott som ligger varm och god innanför sjalen, säger bara pip då och då och är fullkomligt nöjd. Dagens tygblöjor är nästan bättre än engångsblöjorna, och dessutom ekonomiska. Att amma var fjärde timme - hur stod mammorna ut? Eller grät inte vi 70-talsungar alls? En dag hoppas jag att jag ska ha tid att publicera de fantastiska brev kottens mormor skrev till sin bästa vän, om min utveckling. Där kan man se hur det var att vara mamma på det tidiga 70-talet. Det är väldigt annorlunda!