Hallå, tårna...?

Syns inte, finns inte. Eller? Åh. Ok. Det går att se dem, om jag lutar mig framåt.

Barnmorskan igen

Idag var hon lite mindre stressad. Det kan iofs bero på att jag var superstressad - Christian hade missat tiden och trodde att det var halv fyra istället för tre. Inte roligt alls.

Nåja, han kom och vi fick höra kottens hjärta slå. Det lät som en häst som galopperade! Häftigt. Alla värden var bra och Symfys-fundus-måttet låg perfekt mitt på kurvan.

Symfys-fundus-mått: 24
Hb, g/l: 118 (aningens lägre än tidigare, blutsaft och blodbröd rekommenderades)
P-glukos: 5,5
Blodtryck: 120/70 (klart högre övertryck än tidigare, då har det varit 100)
Fosterljud: 155

Slut på flygande!

Nu får det vara nog! Nu ska kotten inte flyga mer förrän den är född och lagom stor. Tolv timmar från Hongkong till Frankfurt och sen två timmar i en SAS-sardinlåda utan mat. Nu räcker det!

Resan var dock värd allt! Det var härligt att komma tillbaka, träffa alla och äta all god mat.

Christian har bestämt att vi ska tillbaka om två år och köpa ox-saker åt kottens lilla syskon. Så blir det.

Vikt

Datum: 29 januari
Vikt: 83,2 kg
Skillnad från förra gången: +1,6 kg
Veckor gångna: 25+2
Viktuppgång hela graviditeten: +9,6 kg

Bara ett och ett halvt kilo upp på två veckor i Taipei. Det var duktigt!

"Baby on board, ma'am?"

Frågade en vänlig säkerhetskontrollant. Jag blev helt förbryllad. Att jag just flugit 12 timmar kan ha bidragit till mitt förvånade ansiktsuttryck. Jag tänkte nämligen "Det är väl solklart att jag ska ha kotten med mig på planet!"

Det visade sig att tjejen i säkerhetskontrollen på Frankfurts flygplats var artig och frågade om jag faktiskt var gravid. Hon fick fråga några gånger innan jag förstod. Så fick jag inte gå genom röntgenbågen utan bredvid, och visiterades varsamt av en annan tjej. När jag högröd i ansiktet hämtade mina grejor sa den första "Very lucky. Congratulations!" och pekade på magen.

En gravid kropp säger stopp...

I tunnelbanan, på väg till baren. Efter en fantastisk dag med sydafrikansk lunch på stranden, världens största sittande bronsbuddha och en kall linbana åt vi middag med Kris och Randy. Randy satt mest och ritade lejon, men gnagde på alla ben han fick av mamma.

Anette hade kompisar i Lan Kwai Fung, och vi var på väg dit. När foglossningen talade om att det räckte nu. Det hade redan gåtts för mycket. Myrstegen blev långsammare och långsammare, och kortare. Att det dessutom var åtta trappor hem gjorde att jag kapitulerade och accepterade att jag fick gå hem. Långsamt.

Vecka 26

Kotten: Kotten väger ca 650-850 gram och är cirka 31 cm lång. Huden blir kraftigare och mindre genomskinlig, men den är fortfarande mager och skrynklig. (www.niomanader.se)

Jag: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna, om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln. (har ingen sänggavel...)

Kotten: Nu är kottens hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Den kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret. (www.familjeliv.se)

Kotten & McD

Jag skäms för att säga det, men vi åt på McD på Hongkongs flygplats. Efter att ha gått upp okristligt tidigt för att försöka träffa Sumee som landade 0530 (misslyckat), äcklig frukost (hemsk macka med skinka, ost och majonäs) och ingen mat på flyget (ok, vi fick mat, men vi vägrade äta den) så var vi helt slut när vi landade i Hongkong.

Vi lämpade in väskorna i förvaringen, åt raskt upp alla chokladmandlarna som gömt sig i en övertung väska och sen... McD. Förutom en specialkycklingburgare köpte jag en liten gris åt kotten. Tio minuter senare slog kotten volter och var överlycklig över den fina maten. Socker, fett och lite mera kolhydrater, vad mer kan man önska sig som liten kotte?

Det gjorde oss övertygade om att vi ska hålla kotten borta från McD så mycket som möjligt. Om den redan nu blir hyperaktiv av pommes och burgare, hur kommer det att bli sen?

En gissning till

"That is a typical boy-belly" sa Lily.

Oj vad det hander saker!

Nu har vi varit har i over en vecka och igar hande nat valdigt markligt. Nar jag var har 1996 och jobbade pa en tidning blev jag van med en tjej, Meiman, som jag hallit kontakten med. Nar vi bodde har brukade vi klattra i berg ganska regelbundet pa sondagarna under en period, och sedan ata en gigantisk middag efterat. Nu har hon flyttat till kuststaden Ilan pa andra sidan on.

Corbett och Irene tog oss till en liten jattebra restaurang igarkvall for att ata nudlar och hundun och haj. Nar vi kommer in - vem star dar om inte Meiman! Hon trodde hon sag i syne nar jag stod framfor henne: "Inger!!! Men du ska ju vara i Sverige och vara lyxhustru! Vad gor du har???"

Det visade sig att bergsklattringen var installd pga brollop och darfor hade hela familjen kommit till Taipei for att se nagra utstallningar med barnen. Och sa gick de forstas pa det har stallet och at goda nudlar. Och dar kommer jag. Otroligt!

Lagenhetsbyte

Det var dags att byta hem. Ian och Wern har ett underbart hem pa nionde vaningen i ett lagenhetskomplex. En fantastisk utsikt dar man ser 101an och Far Eastern Plaza - och aven vara egna sma berg. Nu hade vi utnyttjat deras gastfrihet en vecka och det var dags att byta.

Irene hade baddat var sang sa fort hon horde att vi skulle komma, sa nu akte vi till deras villa i Yangmingshan, i nationalparken. En jattefin villa, underbart inredd och med tva olika gastrum for oss att valja mellan. Vi tog det med den mjukaste sangen, kotten gillar att ligga mjukt, da trycker jag inte lika mycket pa den nar jag ligger pa sidan.

Efter en tur pa en av de storre nattmarknaderna har i stan, med massor, massor och ater massor av shopping (barnklader ar lojligt billigt har...), var det otroligt skont att krypa ner bland dunet och somna sott!

Superlordag

Vi vaknade sent, och det gjorde aven Ian och Wern. Efter en titt i kylskapet, och forsaljning av lite grejor (de ska ju flytta till Sydafrika!), kom vi fram till att en brunch pa Carnegies var det absolut basta alternativet!

Sagt och gjort, vi hittade en taxi och tog oss till Carnegies. Akte genom alla valkanda sma grander och dar lag det, som det alltid gjort. Det var fullt pa balkongen, sa vi fick noja oss med ett innebord, men eftersom tjiefen kande igen Wern sa fick vi det forsta lediga utebordet. Solen sken, baconet var krispigt och pannkakorna underbara. Vad mer kan man begara en lordag i Taipei?

En skraddare, saklart. Kottens pappa har en svaghet for snygga, valsittande, skraddarsydda skjortor, sa nu akte vi och hamtade de han bestallt i onsdags. Wern rycktes med i den allmanna kopyran och diskuterade manchetter, kragar och skjortlangd med den fortjuste skraddaren.

Sen ville jag och kotten ga pa jademarknaden och blomstermarknaden men kottefar och Ian vagrade. De satte sig pa en trevlig bar och drack godisol medan jag och Wern botaniserade bland det gigantiska utbudet. Mobiltjoffs harmed inhandlat.

Sedan var det dags for dagens stora handelse: Jatterakor! Vi hade bokat bord pa vart favoritrakstalle och skramlat ihop atta vanner och at tills det stod ut genom oronen pa oss. Kotten gillade stora jatterakor och aven sma mystiska havssniglar. Ormbunkarna ar en av kottens favoriter!

Kvallen avslutades med en ol och cigariller i Grand Hyatts pianobar. Svarslaget!

Vecka 25

Kotten: Det ofödda barnet mäter cirka 31 cm och väger cirka 650-700 gram. Men längd och vikt varierer efter ca vecka 20 stort från barn till barn. www.niomanader.se

Jag: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra kottens hjärtljud på MVC för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Kottens puls ligger omkring 140-150 och hjärtljudet låter som en gallopperande häst.

Kotten: De flesta av kottens organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och kotten kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Om man misstänker för tidig födsel kan mamman få cortisonbehandling för att påskynda lungutvecklingen. När barnet är fött måste det sedan behandlas på neonatalavdelning tills lungorna är färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade. www.familjeliv.se

Kottens första (riktiga) jordbävning

... kände inte kottens mamma av. Det var väl tur, annars hade kotten fått ett antal efterskalv i form av tjut och skrik och rädsla. Nu räckte det med att blomman på toaletten och handdukarna skakade, så att Christian märkte av det och talade om för mig vad som hänt. Jag var fullt upptagen med att diska.

Den var inte så stor, bara 5,4.

Kottens taiwanesiska matodyssé

Kotten gillar Taipei. Det finns mat överallt. Riktigt smaskig mat. Igår råkade vi av en händelse gå in på nya Sogo för att äta lunch, vi tänkte att de nog hade en bra food court. Och vad hittar vi där om inte Dintaifung. Världens i särklass godaste ångade dumplings. Det var inte många sekunders tvekan innan vi ställde oss i den kön. Och oj, vad vi saknat den smaken!

Vidare, via en hasselnötslatte på Starbucks, passionsfruktssmoothie i 101an, gick vägarna för att hälsa på kottens gamla kompisar. Vi skrämde slag på en hel frisörsalong när vi kom och hälsade på Marlboro utan att hon visste att vi var i landet. Även Kaldi fick sig en överraskningsvisit och alla ville klappa på kotten.

Middag blev mera dumplings, hos tjockisen Zhou den här gången.

Vi går omkring med ett leende på läpparna, konstant!

Kottens första flygresa

... gick ganska bra. Den var ju inte så lång, bara till Frankfurt. Där fick vi byta plan och Kottens andra flygresa var mindre angenäm. Vi hade stått i incheckningen på Arlanda i säkert 25 minuter för att få bra platser, tjejen i incheckningen var otroligt trevlig och tillmötesgående och bokade oss på gångplats för att jag skulle kunna ställa mig upp ofta. Hon kollade med en kollega och skrev "Please do not move passenger" på våra platser så att ingen skulle ta dem.

Så när vi kom in i planet satt det en tysk tant på min plats. Som visade sig vara hennes plats. Vi hade fått två mittenplatser i mitten av planet, så vi satt inklämda. Dessutom framför toaletterna vilket gjorde att vi inte kunde sträcka ut benen. Troligen hade tjejen på Arlanda fått fel planskiss, för ingenting stämde. Jag pratade med en gullig flygvärdinna som frågade runt i planet om någon var villig att byta - och tanten bredvid sa blankt nej.

Hon frågade flera personer och ingen ville ge upp sin dyrbara plats - killen bredvid Christian blev tillfrågad av en steward som behövde platsen för en mor med barn, för det var enda platsen där man kunde ställa en barnkorg - men han tvärnekade. "Jag har betalt för den här platsen!"

En kinesisk man var villig att byta med mig, men eftersom vi då inte skulle få sitta bredvid varandra tackade jag nej. Tanten bredvid ropade "But you can't have it all, you know!" med sur röst. Som om hon hade något med saken att göra? Det blev sen vårt mantra hela flygresan. Om maten inte var god: "You can't have it all" om toan var upptagen: "You can't have it all" så vi roade oss ganska bra ändå.

Sen var tanten sur hela natten. När jag reste mig upp satte hon demonstrativt upp fötterna mot väggen, så att jag var tvungen att knacka på henne för att komma förbi.

Kotten tyckte det var trångt och tråkigt att flyga i elva timmar, men på det stora hela gick det bra. Och vi landade välbehållna och med 20 minuters extra bytestid i Hongkong.

Det sista benet på vår maratonresa gick jättebra, ett litet skutt till Taipei. Här hade vi inte fått platser bredvid varandra, men en liten fråga räckte för att den kinesiske mannen som satt bredvid mig skulle byta med Christian. Inget snack, bara hoppa över gången.

Vikt

Datum: 13 januari
Vikt: 81,6 kg
Skillnad från förra gången: +0,8 kg
Veckor gångna: 23 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +8 kg

Akupunktur, höftbälte och vattengympa

Hej och hå. Höfterna och bäckenet är lite gladare just nu. Jag fick ju övningar häromdagen som var väldigt bra, det kändes mycket bättre i höfter och ljumskar när jag gjort de små övningarna. Det är inte stora rörelser man ska göra! Nej, små lyft och knip och flera gånger.

I förrgår skulle Christian gå med mig till jobbet, för han hade så gott om tid. Jag varnade för att jag går långsamt och det var inga problem, sa han. Så började vi gå. Och han var genast tre meter före mig. Han saktade ner, och var fortfarande för snabb. När han kom ner i min takt skrattade han. Jo, det här var långsamt.

Igår fick jag akupunktur hos min braiga akupunktör. Lite goda råd och hon visade hur man ska ligga på olika sätt. Kastade sig glatt ner på golvet med en kudde mellan knäna.

Idag var jag hos Hela Kroppen sjukgymnaster och fick köpa ett bäckenbälte och fick lov att gå på deras vattengympa en gång i veckan. Perfekt, det här ska nog lösa sig. Speciellt som att bäckenet känns mycket bättre efter akupunktur och övningar!

Vecka 24

Jag: Det kan vara skönt att veta att om kotten skulle födas nu så har den en liten chans att klara sig. Kotten är klar men omogen och kommer isåfall behöva mycket hjälp. Kanske mår du nu bra och orkar leva vidare som vanligt, kanske känner du ett större behov av att ta det lugnt och att vila. Lyssna på din kropp och instinkt och gör vad som känns bäst för dig.
Kotten: Kotten lägger nu på ungefär 85 g i veckan, och väger nu omkring 550 gram och mäter cirka 30 cm. Kottens balansorgan har utvecklats och den kan känna vad som är upp och ned i livmodern. Nu påbörjas en viktig utvecklingsfas i hjärnan. Hjärnbarkens celler, som sysslar med det medvetna tänkandet, börjar nu att mogna. (www.niomanader.se)

Jag: Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, sk. förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Kotten: Vikten har ökat markant på senare tid och kotten väger nu runt 600 gram och är cirka 30 cm lång, kotten ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut. (www.familjeliv.se)

Kottens första blandband

Jag har ett par kollegor som är väldigt musikintresserade, nästan musiknördar skulle man kunna säga. Idag hade vi Kick-off 2007 och det avslutades med en person som kom och spelade tre låtar för oss. När han spelade frågade E: "Vad gillar kotten för musik då?" och det blev jag ju svarslös på. Hon tyckte att bara för att jag inte lyssnar på musik kunde ju kotten gilla nån musik. "Vill du att jag ska bli musikfadder till kotten?" frågade hon sen och en så generös fråga kan man ju inte säga nej till.

Sedan snackade hon ihop sig med A och de ska nu göra ett blandband till kotten. Tänk, kottens första blandband! Det kommer den säkert att gilla!

Simborgarmärket...

Inatt försökte kotten ta simborgarmärket. Det sparkades runt, runt, fram och tillbaka och hit och dit. Länge.

Gissningar

En första gissning idag. Min personalchef sa: "Jag tror det blir en tjej. Det där är en typisk tjejmage!"

Lägenhetstitt och foglossningsövningar

Idag tittade vi på en lägenhet där kotten skulle kunna få eget rum. Från balkongen såg man in till en SC-bekant, så när vi tittat klart gick vi över till dem och hämtade foglossningsövningar som L kopierat åt mig. Världen är liten och två flugor i en smäll, på samma gång!

Spark, spark

Kotten har sparkat rätt ordentligt på sista tiden. Idag sparkade den så magen guppade. Det var plötsligt mycket intressantare att titta på min mage än på ER.

Nya råd

Ännu ett användbart råd från kusin Atott: "När jag hade foglossning så tog jag sikte på en pensionär på gatan och så fick jag inte gå fortare än den tanten eller farbrorn. För att inte gå för fort."

Jag känner mig som en tant när jag smyger fram längs gatorna. Långsamt, långsamt sätter jag den ena foten framför den andra. Än så länge går det bra, men idag har jag känt skärande smärtor i ryggen, det är otrevligt. Jag hoppas kunna klara mig utan sjukskrivning. Peppar, peppar...

Vikt

Datum: 6 januari
Vikt: 80,8 kg
Skillnad från förra gången: +1,2 kg
Veckor gångna: 22 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +7,2 kg

Vecka 23

Jag: Kanske börjar du känna av sammandragningar, även kallade förvärkar, då livmodern drar sig samman och blir hård? (nope) Det är din livmoder som arbetar och förbereder sig inför förlossningen. Normalt varar sammandragningarna bara i en eller ett par minuter och kan kännas obehagliga. Om dom gör ont eller smärtar så ska du prata med din barnmorska. Om du inte har upplevt sammandragningar ännu så ska du inte oroa dig. För de flesta kommer dom inte förrän senare i graviditeten, runt vecka 30 och för en del kommer dom aldrig. Igen, inget är rätt eller fel.

Kotten: Kotten mäter cirka 27 cm och väger upp emot 500 gram. Kotten kan nu få hicka i livmodern och med lite tur kan jag känna igen detta som ett rytmiskt dunk (jag har inte tur), som kan hålla på en god stund. Ett nyfött barn hickar också ofta. (www.niomanader.se)

Jag: Man kan känna hur kotten rör och vänder på sig genom magen. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger, kanske genom att man känner något ganska kantigt som t.ex kan vara ett skulderblad. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.

Kotten: Kotten reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Kotten ligger ofta och suger på tummen. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Kotten hickar väldigt mycket när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk. (www.familjeliv.se)

Dagens kommentar

Den Blivande Fadern: Tänk när vår son kommer hem och har moppe-musche…
Den Blivande Modern: (ropar nedåt magen) Kotten, bli en tjej! Än är det inte försent…

Barnmorska, del 2

Jag ringde min barnmorska igen, då jag har fruktansvärd klåda som inte ger med sig med den salvan som läkaren rekommenderade i förra veckan. Det var en stressad undersköterska som svarade och som inte kunde svara på mina frågor. Dessutom fick hon svara i en annan telefon samtidigt som hon pratade med mig. Sen sa hon "Jag ska meddela din barnmorska, så får vi se om hon har tid att återkomma till dig."

Hallå? "Om hon har tid?" Jag går till en privat mödravård, för jag har hört att de ska vara bättre. Första gången jag ringde för att boka tid fick jag vänta en timme i telefonkö. Sen hade de inte tid förrän ca en månad senare, och hon tyckte nog själv att det var lite sent för första besöket, men det fick gå. Och så har jag ju skrivit om hur jag känner för den barnmorska jag fick.

Jag tycker inte det är ok. Om jag vill bli behandlad som boskap, inte få tid att prata med någon och inte få svar på mina frågor, då kan jag ju gå till den vanliga vårdcentralen, inte välja ett privat alternativ. Om det är så att de har för många patienter så måste de lära sig det lilla ordet "Nej" och helt enkelt tacka nej till alla mammor som tror att de är ett bättre alternativ, så att de har tid för sina redan befintliga patienter. Jag funderar starkt på att byta mödravårdsmottagning helt och hållet. Nackdelen med det är väl att jag då förlorar min plats på BB Stockholm, som ska vara så bra. Men om det är lika "bra" som deras mödravårdsmottagning så kan det ju vara, för min del!

Arkiv

Kategorier