| 
| 
| 
| 
|
Barnmorskan - sista gången?
Vi var hos barnmorskan igen, i vecka 39+2. Förra gången sa hon "Ja, det är ju inte säkert att ni kommer nästa gång." och vi sa "Jo, det tror vi nog att vi gör." Idag sa hon "Ja, jag trodde väl att ni skulle komma idag." och vi bara log. Hon minns inte mycket av vad vi talat om tidigare. Hon börjar tjata om "Ja, så går du där med din vagn." fast vi tidigare diskuterat att jag hellre har bärsjal och att hon inte hade vagn till sin dotter. Vi fick lite råd och en ny tid i vecka 41+3. Det blir till en kollega till henne, för hon är borta då. Hon försäkrade oss om att den här barnmorskan var väldigt duktig och trevlig... Om jag fortfarande har en kotte i magen då så kollar man att allt är ok och så får vi gå på överburenhetskontroll på SÖS för att se att allt är ok. Jag hoppas att kotten inte väntar så länge med att komma ut! När vi skulle gå fick vi varsin kram eftersom vi inte kommer ses igen förrän på efterkontrollen. Det kändes väldigt mysko. Hon har inte varit speciellt personlig under de här månaderna och verkligen inte så att hon har velat kramas. Eller vi henne. Men det är väl för att det snart är dags. Symfys-fundus-mått: 36, en cm över kurvan
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 130. Ganska lågt, tyckte jag. Hon trodde att det berodde på att det var obekvämt för kotten när jag låg på rygg. Men det har jag ju gjort varje gång hon kollat hjärtljuden.
Barnmorskan, för näst sista gången?
Vi var hos barnmorskan idag, för en "uppföljning" av graviditeten, nya prover och lite sånt. Hon undrade hur jag tyckte att det hade gått, hur jag kände mig etc. Hon frågade inget om vad jag tyckte om MVCn som sådan, och det var väl tur. Hon kände och klämde på kotten för att kolla att den låg åt rätt håll, med huvudet nedåt, och tog även in en extra barnmorska för att se till att det verkligen var rätt, det var huvudet som låg nedåt och inte rumpan. Christian fick också känna hur det kändes, dvs att verkligen veta vad det är man petar på. Det vet vi ju sällan när vi klämmer själva. Värdena var väldigt bra, mitt järnvärde ligger till och med över det värde jag hade när jag skrevs in. Måste vara all blodpudding! Symfys-fundus-mått: 34, återigen precis på kurvan. Nästa gång jag ska dit är jag i vecka 40, fyra dagar före beräknad förlossning. Jag fick dock en standby-tid, för de har så ont om tider...
Hb, g/l: 130. Mycket bra!!!
P-glukos: 5,4. Bra det med, lite högre än förra gången.
Blodtryck: 100/70
Fosterljud: 145. Efter att tre pers varit där och klämt kotten på rumpan.
Barnmorskan
Återigen ett barnmorskebesök. Egentligen skulle det varit förra veckan, men då var det vattengympa. Så det blev på skärtorsdagen. Hon var lika stressad som vanligt. Nåja, nu bryr vi oss inte så mycket längre. På förlossningsförberedande kursen i förra veckan sa hon som undervisade "Om ni har riktig tur så kanske er barnmorska är med vid er förlossning!" Eller otur... sa jag till Christian. Nåväl, siffrorna ser bra ut även denna gång. Symfys-fundus-mått: 31. En cm under normalkurvan. Känns bra. Allt såg fint ut och vi har tid igenom två veckor. Då räknas jag tydligen som fullgången och då ska man ha ett uppföljande vårdsamtal eller liknande. Det ska bli spännande...
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 148. Kotten gillade nog inte att hon klämde så på den.
Barnmorskan
Idag hade vi en tid strax före lunch, och var där tio minuter tidigt. Det kändes som att hon hade mer tid och vi kunde småprata lite. Då förstod jag de översvallande tackkorten på hennes vägg lite mer. Har hon tid så kan hon vara väldigt trevlig och bry sig om. Trist att det oftast inte är så. Symfys-fundus-mått: 29. Även nu prick på kurvan. Kotten växer precis som den "ska". Kotten var en snäll bebis och hade lagt sig med huvudet långt ner, nästan så man skulle tro att den fixerat sig. Hon fick klämma rejält på magen för att känna huvudet. Tio minuter efter att vi hade gått därifrån sa det *schlurp* i magen och så vände den på sig. Och nu har den vänt på sig ett antal gånger till. Det blir en livlig krabat! Och inställsam...
Hb, g/l: 119. Bra, ligger lagom.
P-glukos: 4,2. Också bra. Lite lägre än förra gången.
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 130. Hon fick lyssna en bra stund innan hon hörde ordentligt.
Byta mormor?
Det var dags att gå till farbror doktorn, för karpaltunnelsyndromet. Han hade bara en rekommendation: "Byt mormor." Det är tydligen ärftligt hur mycket vatten man samlar på sig. Det är ju dock lite svårt att byta mormor, bara sådär. Så jag undrade om det fanns nåt annat att göra, massage, dricka vatten etc. Nja, det tyckte han inte. "Men skaffa dig gärna ett par inlinesskydd, det hjälper." För det gäller ju att inte böja handlederna på nätterna. Så, genom det fantastiska bimbonätverket hittade jag en tjej som har ett par handledsskydd att låna ut. Och, hon sitter två gränder ifrån mig i Gamla stan. Kan det bli bättre? Om hon kommer ihåg dem så får jag dem imorgon.
Barnmorskan, igen
Hon tyckte jag gjorde helt rätt i att ta all tillgänglig hjälp för foglossningen, istället för att gå och vänta på att bli sjukskriven. Jag har ingen lust att bli sjukskriven, men kommer såklart att acceptera det om det blir så. Sen sa hon att de kan skriva ut skenor för händerna, mot karpaltunnelsyndromet. Så att jag kan sova på nätterna. Jag fick tid hos doktorn, det var väldigt skönt. Symfys-fundus-mått: 26
Hb, g/l: Inte mätt, tar det nästa gång
P-glukos: "Såg bra ut" sa hon som tog det.
Blodtryck: 110/70 (Lägre än förra gången, skönt!)
Fosterljud: 130
Barnmorskan igen
Idag var hon lite mindre stressad. Det kan iofs bero på att jag var superstressad - Christian hade missat tiden och trodde att det var halv fyra istället för tre. Inte roligt alls. Nåja, han kom och vi fick höra kottens hjärta slå. Det lät som en häst som galopperade! Häftigt. Alla värden var bra och Symfys-fundus-måttet låg perfekt mitt på kurvan. Symfys-fundus-mått: 24
Hb, g/l: 118 (aningens lägre än tidigare, blutsaft och blodbröd rekommenderades)
P-glukos: 5,5
Blodtryck: 120/70 (klart högre övertryck än tidigare, då har det varit 100)
Fosterljud: 155
Barnmorskan
Jag har lite problem med min barnmorska. Hon ser mig som en supernervös förstagångsföderska som måste lugnas i allt. Jag ser mig som en rätt lugn förstagångsföderska som totalt litar på att min kropp vet vad den gör. Det är småsaker jag irriterar mig på - att hon säger: "I den här tiden av graviditeten, fast många känner ingenting, hur känner du, har du känt fosterrörelser, fast det är helt normalt att det dröjer ett tag till?" till exempel. Och är fullkomligt övertygad om att jag är nervös och rädd inför det som komma skall. Utan att ens fråga. Så säger hon hela tiden: "Du har säkert massor av frågor!!!" Nä, faktiskt inte så många. Däremot skulle jag gärna vilja veta en massa saker, men jag kan inte fråga om dem, för jag vet inte vad det är. Jag skulle vilja att hon berättar för mig. Det är lite irriterande, jag känner mig som Gravid Kvinna Nr. 294 i raden och inte som Inger. Hon gör liksom inget för att läsa mig och se vem jag är, och hur jag fungerar, utan kör på enligt Mall 1A. Önskedröm: Hon frågar mig och Christian, redan vid första besöket, vad vi känner inför att bli föräldrar. Hon frågar om vi har några speciella rädslor eller önskningar och om det är nåt vi undrar över. Sen berättar hon och säger "Ni får gärna fråga om det är nåt." Och, viktigast. Gör en liten notering om det här och läser på inför nästa besök. Alternativt kommer ihåg det, förstås, men det kan nog vara lite väl önskedrömmigt. Finns det såna barnmorskor? Som ser mammorna som människor med olika funderingar, önskningar och förutsättningar? Eller får jag fortsätta att irritera mig? Eller ska jag byta barnmorska?
Livlig krabat
Så var det äntligen dags. Jag var så nervös i morse att jag knappt visste vad jag hette. Men där var den! Ett litet pickande hjärta, ett par viftande händer och sparkande fötter. Lårben och huvud helt inom ramarna för hur stor man ska vara. "Det är en fin liten bebis därinne!" sa barnmorskan. Det var skönt att höra. Vi fick bilder också. Fyra stycken. På den fjärde suger kotten på tummen. Det är nog ingen slump, längre. Lite hårdfakta: Kotten är beräknad att komma den 11 maj. Tidigare har man sagt 14, 15 och 12 maj. Så där nån gång tittar den nog ut.
Jag är i vecka 18+4, en dag längre gången än vad vi trott tidigare.
Hjärtaktivitet: u.a.
Fostervattenmängd: Normal
Placentaläge: Dorsal
Vikt: 230 gram
BPD: 43 mm
FL: 29 mm
AD: 45 mm
(Fråga inte, jag har ingen aning. Det är olika mått som togs på kotten)
NUPP-kub
Idag var jag och tog ett blodprov för NUPP-kub-testet. Jag var på Odenplans läkarhus. På vägen dit tog jag mig mitt livs första tunnbrödsrulle - både Nicke och Christian hävdar att korvmojjen på Odenplan har stans bästa såna. Nja. Jag ska nog hålla mig till korv med bröd. Jag hade räknat med jättelång väntetid, men det var bara ett nummer före mig. Fick komma in på fem minuter. Hon var snäll, hon tog en liten nål eftersom hon bara skulle ha ett rör. Så stack hon, drog blod och satte en liten papperslapp på. Så fipplade hon med röret och så fick jag hålla i lappen - ja, ni kan rutinerna för blodprov. När vi tog bort lappen för att se om det börjat blöda än, hade det inte ens kommit en droppe. Hon var jättenöjd och sa att det var ju bra att jag tog en liten nål! Jag cyklade hemåt, glad i hågen. När Christian kom hem fick han dra bort plåstret. Då såg det ut såhär i armvecket: Jag får lätt blåmärken... Måste ha tagit i när jag cyklade hem. Eller bar ner cykeln i källaren.