Mammagrupp

Jag tjatade mig till en plats i den sista mammagruppen som börjar före sommaren, första gången var idag. Egentligen är kotten för liten, men vi fick vara med ändå, eftersom "Du såg så besviken ut när jag sa att det inte började någon grupp förrän efter sommaren." som Gunnel, vår BVC-sköterska sa.

Och tur var väl det. För den sista som kommer in i rummet med en liten bebbe var ju I, en kompis från gymnasiet! Vi var inte bästisar, men umgicks i samma kretsar - elevkåren - och kände väl till varandra. Nu har hon en 6-veckors och bor på Söder, perfekt!

Det var flera som bodde i området, en på Lundagatan, en på Bergsundsgatan. Jätteroligt att ha promenadkompisar i närheten!

En kottekompis

Kotten har fått en kompis, Knodden! 24 maj tittade han ut, och det är Jennie och Martin som är stolta föräldrar.

Tusen grattis från oss!!!

*** UPDATE ***

Och samma dag kom ju även Annas lilla bebbe! Tusen grattis till er också!!!

Två kottekompisar på samma dag, hur bra kan det bli? Vi får träffas nån dag, tjejer, och beundra småttisar!

Sjalar

Idag fick vi besök av en trevlig sjalare. Jag hade bett om hjälp på Sjalbarn med hur man knyter en sjal ordentligt och en trevlig tjej kom hit med sin lilla Olle i släptåg. Olle fick finna sig i att vara uppvisningsdocka när hans mamma knöt ett antal olika sjalar och selar. Jättekul och intressant. Christian gillade Ergo-selen bäst och jag gillar min trikåsjal.

Vi knöt in kotten i den, en kotte som sovit fyra timmar och inte fått mat på lika länge. Han somnade som en stock direkt! Sov en timme till, innan vi bestämde oss för att det nog var dags att ta ut honom och mata och byta.

Det var verkligen bra att få hjälp av en sjalexpert med våra frågor och funderingar. Nu ska här bäras!

Det där med namn...

Inte nog med att det är svårt att komma på bra namn. Sen ska ju kotten se ut som det namnet också! Vi har lite svårt att hitta såna namn.

Dessutom är han ju vår lilla kotte redan! Men nu har vi bestämt oss för att prova ett namn om dagen. Så får vi se vilket som fastnar.

Äntligen!

Som han har väntat!

Förnöjt konstaterade morfar igår: "Nu är det äntligen manlig övervikt i familjen."

Det har han väntat på sen 1971, tror vi. Under 70- och 80-talen brukade han liera sig med hunden...

Nya byxor!

Kotten fick flera presenter idag! Igår kom en tröja från Kicki i Uppsala och idag kom ett paket från kollegorna på SI. En tröja och ett par byxor. Byxorna var dock lite små - storlek 50. Kotten var ju en stor klimp på 52 cm redan när han tittade ut, så jag frågade om de gick att byta. Pga en lång historia som jag inte ens ska försöka göra kort, gick det inte. Så vi klädde på honom dem ändå. De är jättefina! Han fick ha dem när vi gick vår första promenad, till parken.

Jordgubbar, lasagne och bullar

Vi har det bra. I fredags kom kottens morfar med en låda jordgubbar - nu har vi fått både specialefterrätter med jordgubbar samt mumsig frukost. Morfar passade på att sätta upp en rullgardin också, så kotten kan sova gott.

Igår kom kottens moster och morbror för att titta på underverket och med sig hade de en stor platta lasagne som Kemisten lagat och bullar som moster bakat. Så vi slapp laga mat, underbart!

Här är underverket!

Får vi lov att presentera *trumvirvel*

Mr. Kotten!

Kotten och pappa.

Kotten gillar att sova på sidan.

Perfekt imitation av "Tänkaren"...

Nu har kotten fått kläder på sig också!

Hemma

Hej alla och tusen tack för alla kommentarer och lyckönskningar och grattis!

Vi kom hem idag, fick stanna en dag extra (förutom de två som förlossningen tog...) eftersom jag förlorade 3 liter blod efter förlossningen, då moderkakan inte ville ut och fick tas ut för hand. Man är ganska trött när man har 52 i Hb.

Nu är vi dock alla piggare och ska vänja oss vid varandra. Mer info kommer snart.

Kottens vitala data:
Tid: måndag 14 maj klockan 05:58
Vikt: 3990 gram
Längd: 52 cm
Lik: pappa, som tusan! Haka, mun, ögon... Hela baletten. Kanske min näsa. Lite.

Kotte har kommit!!!

Kotte har kommit.
Kl 0558 i måndags morse kom kotte fram och sa hej.
Vi är alla glada och nöjda om än lite trötta.
Vi kommer att stanna här på BB Stockholm i några dagar så vi återkommer med lite mer information när vi väl är hemma igen.

Tusen tack för alla kommentarer, jag har nu printat dem och är på väg upp till Inger med dem.

Ordet stolt räcker inte till Kotte är underbar!!!

Nu åker vi!

Nu åker vi till BB. Beställer taxin nu. De väntar oss kring åttasnåret.

Kotte kommer ikväll eller imorgon!

Ca tre minuter mellan värkarna

Nu är det ca tre minuter mellan värkarna och jag är ordentligt trött. Det går att parera dem med profylaxandning, om jag hinner med.

Jag vill åka in till BB nu, men de säger bara "Du vet, det kan vara så att det är latensfasen och då kanske du måste åka hem igen... "

Om det är så, varför sa de då imorse, och varför har de sagt i ett antal månaders tid att "Du åker in till BB antingen när du har tre minuter mellan värkarna, eller tre värkar på tio minuter, eller när du SJÄLV KÄNNER att du behöver åka in."

Snacka om att luras.

Vikt

Datum: 12 maj
Vikt: 92,6 kg
Skillnad från förra gången: +0,6 kg
Veckor gångna: 40 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +19 kg

Ringde BB

Vi ringde BB strax före tio. Fick tala med Anita, barnmorska. Jag hade klockat värkarna en stund, med den skojiga värkräknaren:

Hon pratade en stund och berättade allt det där vi redan hört på kurserna, det ska vara ca tre värkar på tio minuter, det ska vara värkar som varar ca en minut etc. Hon tyckte att det verkade som om det verkligen var på gång, jag fick en värk under den tiden vi pratade. Hon noterade att vi hade ringt in och bad oss ringa igen när vi tyckte att vi kände att vi behövde åka in.

Så idag blir det nog en kotte! Med tanke på att det var 20 minuter mellan värkarna imorse och nu är 5-7 minuter, så tycker jag det går ganska fort. Men det kan ju stanna av också, och vila sig ett tag.

Kotten tycker det är väldigt jobbigt att huset dras samman då och då, och gör sitt bästa för att sparka ut det till normal storlek mellan värkarna.

Klockan halv fem...

Eller närmare bestämt klockan 4.24 väcktes jag av en värk. Nu var det inget snack, det här var en klar och tydlig värk. Inte som sammandragningarna igårkväll. Kotten vaknade också och undrade vad som hände.

Det kom en ny efter 20 minuter och så höll det på så. Klockan 5.37 gick jag på toa och då gick slemproppen. Nu är det alltså på gång.

Jag väckte Christian med orden "Idag ska vi ha barn!"

Dagens gissningstävling

Vad är detta? Alla får gissa utom Atott, som får komma med det rätta svaret sen...

Värkräknare

För alla oroliga män, pojkvänner och sambos (visst datanörderi krävs nog...), här är värkräknaren.

Bara att trycka på mellanslag så räknar den finfint ut hur hur långa värkarna är, hur långt det är emellan och alltså - när man bör åka till BB.

Praktiskt, eller hur? !

Dagen D

Idag är det Dagen D, 11 maj.

Kotten visar inga som helst tecken på att vilja komma ut. Sparkar som vanligt, bara. Skönt att vi förberett oss på att den ska komma några dagar, upp till en vecka, sent.

Många födelsedagar har den att välja på. My hoppas på den 19e och min gudson fyller ju 20 den 21... Sen är det ett gäng på vägen också, så vi får se vem den väljer.

Kvällsmonster...

Kotten har bytt dygnsrytm igen. Nu är den vaken mellan typ 17 och 23 och sparkar och har sig som tusan.

Och jag som är så kvällstrött.

Sömn!!!

Natten till igår sov jag riktigt bra. Sen när Christian gått sov jag till 11. Underbart. På eftermiddagen tyckte jag att jag inte fått sova tillräckligt, så jag sov en timme till. Och igårkväll somnade jag snabbt, sov riktigt gott med bara få avbrott och var pigg som en lärka vid sextiden när klockan ringde.

Otroligt skönt att få sova!!!

8 maj snart överstökad...

Det verkar som om vi klarar oss förbi det magiska datumet 8 maj. *peppar, peppar*

Barnmorskan - sista gången?

Vi var hos barnmorskan igen, i vecka 39+2. Förra gången sa hon "Ja, det är ju inte säkert att ni kommer nästa gång." och vi sa "Jo, det tror vi nog att vi gör."

Idag sa hon "Ja, jag trodde väl att ni skulle komma idag." och vi bara log. Hon minns inte mycket av vad vi talat om tidigare. Hon börjar tjata om "Ja, så går du där med din vagn." fast vi tidigare diskuterat att jag hellre har bärsjal och att hon inte hade vagn till sin dotter.

Vi fick lite råd och en ny tid i vecka 41+3. Det blir till en kollega till henne, för hon är borta då. Hon försäkrade oss om att den här barnmorskan var väldigt duktig och trevlig...

Om jag fortfarande har en kotte i magen då så kollar man att allt är ok och så får vi gå på överburenhetskontroll på SÖS för att se att allt är ok. Jag hoppas att kotten inte väntar så länge med att komma ut!

När vi skulle gå fick vi varsin kram eftersom vi inte kommer ses igen förrän på efterkontrollen. Det kändes väldigt mysko. Hon har inte varit speciellt personlig under de här månaderna och verkligen inte så att hon har velat kramas. Eller vi henne. Men det är väl för att det snart är dags.

Symfys-fundus-mått: 36, en cm över kurvan
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 130. Ganska lågt, tyckte jag. Hon trodde att det berodde på att det var obekvämt för kotten när jag låg på rygg. Men det har jag ju gjort varje gång hon kollat hjärtljuden.

Filt eller täcke...? Täcke eller filt...?

Jag fick en plötslig insikt på IKEA i lördags. Vi stod och tittade på babyfiltar och täcken. Och alla andra tusen miljarders pryttlar man måste ha när man får barn.

Och insåg skrämmande klart varför småbarnsföräldrar köper så idiotiskt mycket grejor till sina (ofta inte ens födda) barn.

För hur fasen vet man om filten eller täcket är bäst för barnet? Är filten för kall, täcket för tungt? Filten för kort, täcket för brett? Ska barnet ha bodysar med fötter eller utan fötter? Funkar det att ha torra tvättlappar eller ska vi köpa några fuktade, för säkerhets skull? Räcker det verkligen med tre-fyra bodysar eller ska vi inte köpa några till, om vi får ett kolikbarn som kräks hela tiden och vi har ju ingen tvättmaskin?

Och så vidare i all oändlighet. Det är inte lätt att intala sig själv, där man står i barnpryttlarnas Mecka, att barnet klarar sig finfint på toapapper, blöjor som går att köpa på Konsum och lite kläder. Och i värsta fall en systempåse och ett par vanliga frottéhanddukar.

Skuldkänslorna och otillräcklighetskänslorna sätter igång direkt - tänk om jag gör fel! Tänk om mitt barn kommer att lida hela livet av att det fick en filt, och inte ett täcke, som ju är det perfekta för små barn! Eller tvärtom...

Jag flydde. Det var enklare att köpa porslin och rullgardiner. Christian fick handla allt det där som behövdes till kotten. Det gör han så gärna, och så bra.

Förresten...

Alla ni som undrar - vi lägger in ett meddelande här när värkarna kommit igång och vi är på väg till BB. Sen får ni vackert hålla er tills vi är hemma med vårt underverk igen. Men då kommer vi också att lägga upp bildbevis på världens vackraste, snällaste och bästa barn här. Så ni slipper undra över hur det ser ut.

Sova snart?

Det ska bli skönt när kotten kommer, så jag äntligen får sova! Alla säger att man ska passa på att sova innan bebisen kommer. Tillåt mig småle.

Det här får jag kanske äta upp, men ändå. Jag tror inte att kotten kommer att vakna var tjugonde minut, hela natten. Det gör jag, just nu. Och kotten sover som en liten sten i magen och är bara glad för att jag vänder och vrider på mig.

Min syn på magen...

Jag skulle faktiskt vilja meddela att när jag tittar på min mage är den inte så himla stor. Det är klart att den skymmer vissa bitar av mig och gör att det är svårt att böja sig ner och så. Men den ser inte så stor ut, här uppifrån.

Så här ungefär.

Christian tyckte att jag behövde revidera min uppfattning. Så han tog en bild ur hans synvinkel. Då ser det ut såhär.

Och den ser ju faktiskt... lite större ut om man tittar från andra sidan köksbordet. Kanske lite. Aningens...

Vecka 40

Jag: Grattis – nu är du nästan framme. Livmodern, och därmed magen, har säkert sjunkit och de flesta kottar är vid det här laget fixerade. Livmoderhalsen mognar och utplånas. Kanske känner du av förvärkarna oftare, kanske inte. Det finns kvinnor som aldrig känner av förvärkarna. Rörelserna minskar pga platsbrist, men du ska fortfarande känna av din bebis. Ring till förlossningen om du undrar över något. Många kvinnor har nu tröttnat innerligt på att vara gravida och vill ha tillbaka sina kroppar. Andra är rädda för att byta den trygga invanda graviditeten mot det okända föräldraskapet. Känslorna kan vara ett virrvarr just nu och det kan kännas både jobbigt och underbart på samma gång. Istället för att sitta hemma och vänta (för väntan kan bli lång) så passa på att göra saker som ni inte kommer kunna göra på ett tag sedan. Läs en bra bok, kolla på videofilmer, pyssla lite, gå på bio eller ut på restaurang om ni orkar.

Kotten: Kotten väntar nu bara på att förlossningen ska sätta igång. Kottens bröstkorg blir nu mer framträdande, den samlar på sig mer fett och extremiteterna blir starka. Kotten väger nu mellan 3,3 och 3,7 kg och är ungefär 49-54 cm långt. Snart är det dags. (www.niomanader.se)

Jag: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills kotten är född. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att kotten är stressad eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka den.

Kotten: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42. (www.familjeliv.se)

Vikt

Datum: 5 maj
Vikt: 92 kg
Skillnad från förra gången: +0,4 kg
Veckor gångna: 39 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +18,4 kg

Stor mage...

Många frågar hur jag egentligen ser ut... Magen är stor som en medicinboll, helt enkelt. Håll till godo med en bild.

Här ser man även kottens bänk, speldosa och en del kläder...

Skrämd kotte

Inatt hade jag en mardröm. Vi simmade i fiholmsviken och plötsligt var det något som tog tag i mig och höll mig fast. Det var säkert en flytpåle...

Jag blev räddare och räddare och försökte komma loss. Atott simmade tillbaka för att hjälpa till. Halvvaken kände jag hur pulsen gick upp först ett snäpp, och sen ett snäpp till, så att det kändes som om jag cyklade upp för ett av Mallorcas högsta berg. Jag var nog uppe i maxpuls!

Samtidigt som pulsen gick upp det där sista snäppet, började kotten sparka. Den förstod inte alls vad som hände. Ena sekunden sov den som en liten stock, varmt och skönt och ombonat. Andra sekunden är det någon som slår på bongotrumma allt vad den orkar.

Den lugnade ner sig efter en stund, när jag också gjort det. Stackars liten! Snart är det dags att den får komma ut och drömma egna mardrömmar, och inte påverkas så av mina.

Törstig!

Tog mig ned till Bolaget imorse, det var ju släpp för Mackmyras nya whisky. Fick en kompis i kön, så som det brukar vara, och han - en man i 70-årsåldern - såg till att ingen sprang förbi mig när vi skulle in och hämta flaskorna.

Killen som delade ut whiskyn höll undan flaskan för mig och pekade på magen. "Nä, du får ingen!" men jag lovade dyrt och heligt att inte langa, så han gav sig. Hedda tyckte jag kunde sagt "Snälla, han blir så törstig tidigt på dan."

Sen knatade jag iväg, med jättemage och Systembolagspåse, för att köpa en BabyBjörn Babysitter.

Nästa vecka...

I måndags kom jag på... Kotten är beräknad till NÄSTA VECKA. Vad hände med "Åh, tre-fyra veckor kvar"?

Visst, kottar kommer inte på det utsatta datumet, men ändå. Den 11 maj är nästa fredag. Inte om några månader, veckor eller knappt ens dagar längre.

Så igår sorterade vi miljarder små kläder och packade en BB-väska.

En sammandragning?

Inatt tror jag att jag hade min första sammandragning. Det kändes lustigt. Det gjorde inte det minsta ont.

Spännande!

Arkiv

Kategorier