| 
| 
| 
| 
|
Kuddar, igen
Vår hemmagjorda kudde visade sig fungera över förväntan bra. Jag fick tipset av kollega Harran att gå till Ålle (Åhléns för er icke-stockholmare...) och se om de möjligen hade skumgummi. De hade skumgummi för stolsdynor, fyrkantiga plattor, ca 1,5 cm tjocka. Jag köpte ett fyrpack. Så mätte vi magen, kollade barnmorskans kurva om hur stor den skulle kunna tänkas bli och skred till verket. De fyra plattorna klipptes till i varierande storlek. Christian sprang mellan köksbordet och hockeymatchen. När de så var tillklippta och avfasade virade vi vadd om det hela och petade in det i ett (iofs alldeles för stort) örngott. Det visade sig passa alldeles perfekt, nästan. Lite höga kanter ovan och nedan magen, men det är lätt fixat. Nu har jag stöd för magen och behöver bara vända mig fyra-fem gånger per natt för att undvika det värsta höftontet. Dock måste jag ju fortfarande varje gång släpa runt kuddarna, både den stora mellan knäna och den mindre under magen. Nåja, det är ett mindre problem, ändå.
Blåmärke...
Igår var vi duktiga och tränade andning. Tre värkar hann vi igenom, en med nyp i låret, en med tusen nålar och en med nyp i armen. Alla på runt en minut. Nyp i låret var inga problem att klara med djupandning. Tusen nålar var lite misslyckat - handen domnade - men det gick finfint med mellanandning. Nyp i armen, insidan av överarmen, gjorde superont när vi provade, men när jag tog lättandningen trodde jag återigen inte på att Christian faktiskt nöp så hårt som han sagt att han skulle göra. Dagens blåmärke bevisar att han inte ljög!
Kudden!
Får försöka beställa den i nästa vecka, om min hemmagjorda inte funkar. Den var ju inte direkt dyr...
Kilkudde för magen
En kilkudde vore trevligt. En ganska mjuk och inte så stor en, som jag kan skjuta in under magen, så att magen inte tynger ner bäckenet när jag sover på sidan. Nu har jag så ont i fogarna att jag knappt kan vända mig på nätterna. Det verkar dock inte som att det säljs några såna kuddar i Sverige. I Taipei såg vi en sånhär fast en dubbel, så man slipper flytta den varje gång man vänder på sig. Idag har vi varit på Åhléns och köpt lite skumgummi för att se om vi kan göra nåt liknande. Vi har fått låna en tempurkudde av kottens mormor, som man i vanliga fall sitter på för att få en bättre hållning vid datorn. Den är dock lite för hård och lite för stor. Det tips jag oftast får är "Ta en gammal nedlegad kudde och lägg under magen, det gjorde jag!". Problemet är bara att vi pga platsbrist har rationaliserat bort alla gamla nedlegade, oanvända och sladdriga kuddar. Så det går inte. Jag minns med saknad speciellt en brun dunkudde, den hade ett mönster av franska liljor. Den fanns på Fiholm eller möjligen på Rosendal/Kalvtomten och var superäcklig. Men idag skulle jag älska den.
Vikt
Datum: 24 mars
Vikt: 87,8 kg
Skillnad från förra gången: +0,4 kg
Veckor gångna: 33 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +14,2 kg
Vecka 34
Kotten: Kotten mäter cirka 41 cm och väger mellan 1,7 ch 2,2 kg. Kotten är enligt statistik ofta i stånd att överleva, utan vidare komplikationer, om den skulle födas för nu. Reagerar olika på mammas, pappas, syskons och främmandes röster. (www.niomanader.se) Jag: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. (Jag har inte märkt några värkar/sammandragningar alls. Börjar undra om kotten vill komma ut.) Kotten: Kotten är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas samt främmande personers röster. (www.familjeliv.se)
Rapport från en säng
Nu har jag provat några nätter. Och jag klarar av det i ca en timme, sen måste jag vända på mig. Sen ligger jag och vrider och vänder på mig hela natten. Tills jag till slut knör in mig i framstupa sidoläge - hur enkelt är det på en skala när man förutom en kudde mellan knäna dessutom har handledsskydd på sig? - och sover en timme till. Det börjar bli jobbigt.
Liten?
Hon såg alldeles förskräckt ut. "11 maj?? Men du är ju jätteliten!!!" Själv hade hon en kanonkula på magen, den var säkert tio cm längre än min. Hon skulle ha den 1 maj. "Det ser ut som en tjejmage!" sa hon sen bestämt.
Framstupa sidoläge
I min strävan efter att få sova har kottens mormor visat den sovställning hon hade när hon väntade mig. Hon skickade en skriftlig förklaring samt en bild och det är ungefär som att sova i framstupa sidoläge, har jag kommit fram till. Det verkar som om det kan avlasta både rygg, mage och höfter och det vore ju perfekt. Jag provade precis och det funkar. Tycker jag. Kotten däremot tycker att det blir jättetrångt och obekvämt och sparkar som en besatt. Hoppas den vänjer sig, för det vore skönt att sova lite längre stunder på nätterna, utan att få så ont i höfterna.
Utvecklat samhälle?
I SvD imorse stod följande att läsa: "Drygt en tredjedel av de svenska spädbarnen har inte lyckats knyta an till sina vårdare på ett tryggt sätt. Samtidigt söker allt fler spädbarnsföräldrar hjälp för sina svårigheter med att bli förälder. Det visar Barnombudsmannens årsrapport." Det är verkligen tragiskt. Vårt samhälle går mot högre och högre utveckling, vi kan göra vad som helst, vi har frihet att välja precis vad vi vill, vi kan resa, läsa, jobba eller helt enkelt strunta i allt och bara utveckla oss själva hemma på kammaren. Och ändå så lyckas vi inte med det som ändå måste vara viktigast av allt. Att ha normala och kärleksfulla relationer till människor runtomkring oss, våra barn, föräldrar, släkt, vänner och andra. Fler och fler klarar inte av en kraschad kärleksrelation utan att gå till en psykolog. Man klarar inte av en skilsmässa eller annat för att man inte vet hur det känns att vara ledsen, inte vet att det (oftast) går över och att man går starkare ur en kris. Kanske för att vi inte har någon att prata med, helt enkelt? "Folk kan bara ha relationer över msn." sa Christian imorse när han läste artikeln. Och till viss del stämmer det nog. Enkelt och kravlöst, man kan stänga av när det blir för jobbigt. Det är ju dock svårt med en liten nyföding. De skriver ju inte så bra. Att föräldrar inte lyckas knyta an till sitt nyfödda barn skrämmer mig rejält. Varför? Hur? Jag vet inte, jag har ju inte ens barn än. Men borde inte det vara något som alla kan någorlunda intuitivt? Självklart kan komplikationer uppstå, förlossningsdepressioner etc, men det är ju det vi har sjukvården till, att ta hand om oss när vi verkligen är sjuka. Anknytningen borde vi klara på egen hand. Eller?
Vill ha...
Jag fick ett Pampers-startpaket idag, i en butik. Vi öppnade det tillsammans. Det var lite blöjor och annat smått och gott. Och ett par broschyrer med bebisgrejor. Vilket misstag. Jag hade glömt. Att sätta en sån broschyr i händerna på Christian är som att sätta en Toys'r'Us-broschyr i händerna på en åttaåring. "En sån måste vi ha!" "En såndär vore perfekt!" "Tror du inte vi behöver en såndär?" Enda skillnaden är väl att han inte skriker när jag tar den ifrån honom. Hoppas jag, jag har inte vågat försöka än...
Gammal kunskap och teorier
Eftersom lördagen bjöd på strålande väder packade vi in oss i bilen och körde först till gudmor som fick klappa på magen ordentligt. Sen bar det iväg till sommarstugan, som klarat den gångna vintern finfint. Det fanns inga råttlortar alls, och bara några flugor. Grävlingarna hade hållit sig under husen och allt såg väldigt bra ut. Kaprifolen var optimistisk och hade redan satt gröna blad. Vidare till kottens sysslingar, varav bara en var hemma. Kusinerna försökte på alla vis utröna om kotten är en flicka eller pojke. Vissa delade meningar fanns dock "Jo, om det är en rand på magen så är det en pojke." sa Gustaf. "Men jag hade ingen rand när jag väntade Carl." sa Maria... Bakifrån ser man tydligen inte att jag är gravid, det ska visa på en pojke. Alltså ser jag bara lastbilsformad ut bakifrån... En annan blogg skrev att en livlig kotte, vilket kotten definitivt är, ska visa på en pojke. Enligt vilken teori då, undrar jag? Den att flickor är snälla och söta och gulliga och stillsamma, medan pojkar är livliga, bråkiga och roliga? Den teorin köper inte jag. Jag hoppas snarare att Ana hade rätt när hon sa "Jag tror att kotten blir ... en stencool liten flicka som säger 'Nääää. Jag vill inte!!!' jämt."
Vecka 33
Jag: En del kvinnor fär värk i slidan vilket kan vara åderbråck. Fyll en plastpåse med lite is och lägg den i trosorna och vila en stund. (det har inte jag, tack och lov...) Kotten: Många kottar lägger sig nu med huvudet nedåt. Om kotten inte har gjort så – ingen fara. Kottar testar olika lägen och kan ligga rätt ena veckan för att nästa ligga på annat sätt. Kotten måste inte ligga rätt förrän runt vecka 36-37. Kotten väger nu ungefär mellan 1,7 kg och 2 kg och är ca 42 cm lång. (ww.niomanader.se) Jag: De sista två månaderna besöker du vanligtvis MVC varannan vecka, där mäter man bland annat barnets tillväxttakt. Vid den här tidpunkten är normalkurvan för symfys-fundusmåttet runt 31, men det är främst sin egen kurva man ska gå efter. Kotten: Det finns inte längre så mycket utrymme för kotten att vända sig i livmodern, kotten ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att kottar vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning. (www.familjeliv.se)
Vikt
Datum: 17 mars
Vikt: 87,4 kg
Skillnad från förra gången: +0,6 kg
Veckor gångna: 32 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +13,8 kg
Andas in, andas ut...
Vi har anmält oss till en profylaxkurs, hos Annas profylax. Idag var första gången av tre. Första intrycket var sådär. Jag tyckte att kursledaren var tillgjord och började prata om precis det jag avskyr - rädslan, hysterin och hur läskigt det är att föda. Jag tänker inte så och har aldrig gjort det. Och orkar inte höra på folk som tycker det heller, för ofta och länge. Men det blev bättre. Hon lugnade ner sig och hittade en bättre ton i sin föreläsning. Så fick vi då prova på. Först fick Christian nypa mig, för att se hur ont jag tålde. Han hittade en träningsvärkande punkt i knävecket och det gjorde ONT. Så började jag andas. Och jag tror verkligen inte på att Christian nöp lika hårt! Fast han säger i och för sig att han inte gjorde det, han nöp hårdare. Jag kände i stort sett ingenting. Väldigt lite smärta och jag hade full koll på den, dvs jag kunde stå ut med den utan några som helst problem. Ganska häftigt. Kursledaren kommenterade att jag väldigt lätt gick ner i avslappning, och det får jag nog tacka alla olika meditations- och avslappningstekniker jag lärt mig genom åren. Det kändes lätt att slappna av, det var lätt att ignorera smärtan och andas istället. Det kändes väldigt bra! Nu funderar vi på hur vi ska öva hemma. Hur 17 ska Christian kunna nypa mig tillräckligt hårt, under två minuter? Och jag som så lätt får blåmärken. Christian kommer bli anmäld för hustrumisshandel!
Plattnäsa?
Kotten brukar trycka upp en fot i min navel. *bonk* säger det och blir en bubbla på magen. Vi trycker ibland tillbaka och leker med kotten, så den får flytta på sig och smälla upp foten någon annanstans. "Tänk om det är näsan...?" sa Christian igår. Om kotten föds med intryckt näsa, som en viss nära familjemedlem gjorde, så vet vi varför!
Barnmorskan
Idag hade vi en tid strax före lunch, och var där tio minuter tidigt. Det kändes som att hon hade mer tid och vi kunde småprata lite. Då förstod jag de översvallande tackkorten på hennes vägg lite mer. Har hon tid så kan hon vara väldigt trevlig och bry sig om. Trist att det oftast inte är så. Symfys-fundus-mått: 29. Även nu prick på kurvan. Kotten växer precis som den "ska". Kotten var en snäll bebis och hade lagt sig med huvudet långt ner, nästan så man skulle tro att den fixerat sig. Hon fick klämma rejält på magen för att känna huvudet. Tio minuter efter att vi hade gått därifrån sa det *schlurp* i magen och så vände den på sig. Och nu har den vänt på sig ett antal gånger till. Det blir en livlig krabat! Och inställsam...
Hb, g/l: 119. Bra, ligger lagom.
P-glukos: 4,2. Också bra. Lite lägre än förra gången.
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 130. Hon fick lyssna en bra stund innan hon hörde ordentligt.
Onda ögat
Det är inte bara i trappan jag får onda ögat. Även i hissen tycker folk att jag tar för stor plats. "Ja, men vi har bråttom till vårt tåg..." sa två mammor med barnvagn när jag frågade om jag fick plats. Som om tåget skulle gå tidigare för att jag tar plats i hissen? Arga tanter ska vi inte tala om. Det är bara de som har rätt att använda hissen. De väntar helst inte och öppnar absolut inte dörren. Vissa busschaufförer tycker inte heller att man ska få följa med, för att man går långsamt. Som om världen gick under för att hon får öppna dörren en gång till, för att hon tidigare ignorerat mig fullständigt?
Vecka 32
Kotten: Kotten är nu ca 41 cm och väger ungefär 1650 gram. Fettlagret under huden blir tjockare för att ge energi och sköta temepraturregleringen efter födseln. På pojkar har testiklarna börjat sjunka ner i pungen och med lite tur kan man se pungen tydligt med hjälp av ultraljud. (www.niomanader.se) Jag: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, kotten får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både jag och kotten mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. Kotten: Vid den här tidpunkten väger kotten cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång. Nu kontrollerar kotten själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och kotten ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Kottens sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att kotten hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll den är vinklad, hickningarna känns som mest från kottens rygg. (www.familjeliv.se)
Vikt
Datum: 10 mars
Vikt: 86,8 kg
Skillnad från förra gången: +0,6 kg
Veckor gångna: 31 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +13,2 kg
Surt, sa kotten!
Ibland dricker jag en citronblandning på morgnarna. En halv pressad citron, lite råsocker och varmvatten. Och pricken över i, taiwanesiska loppfrön. Det är jättebra för magen. Och gott!
Men det tyckte inte kotten! Den försökte komma undan det där sura, men det är inte lätt när man har det överallt omkring sig, och inte kan smita därifrån. Det var propeller i magen i säkert en timme. Stackars kottis, jag ska inte göra om det!
Imbecilla föräldrar
Vi såg ett program på TV4 för nån vecka sen, där man pratade om ofödda barn, vad de kan och hur mycket de förstår. Tydligen är det så att i tredje trimestern, där jag nu är, så kan barnen uppfatta väldigt mycket, och efter födseln har de till och med minnen från den här perioden. Vi tror att kotten skakar på huvudet åt sina föräldrar. De säger liksom aldrig nåt riktigt vettigt. "Jaaa, kotten, hur mår du därinne?" Tur att den inte minns det i tonåren!
"Hej kottefnotten, vad gör du egentligen?"
"Lillkotten, oj, vad du sparkar..."
Katastrof...
Christian hävdar att tandråttan inte finns! Hur ska vi kunna uppfostra kotten tillsammans, när vi inte är överens om en så basal sak? Han säger att det är tandfén som kommer och tar tanden under kudden. Haha, det vet väl minsta barn att det är tandråttan! Tandfén, pfui!
Utmaning...
Jag är utmanad av min ystra lillasyster. Here goes: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Sex mystiska saker om mig... Hmmm. Men jag hoppar utmaningen. Den stannar här hos mig. Precis som alla barndomens kedjebrev brukade stanna hos mig. Förutom nåt enstaka, kanske. Den som känner sig manad är dock välkommen att ta upp utmaningen, och skriva det här och hos Yster.
Boxningshandskar
Jag har fått en del tips om hur jag ska hålla handlederna raka när jag sover. Inte stoppa in dem under hakan för att hålla fast täcket, som jag brukar. Jag har min sista utväg klar. Om det nu inte skulle funka med handledsskydden imorgon. Boxningshandskarna. De håller också handlederna raka. Undrar bara vad Christian skulle säga. Han skulle definitivt ta fram kameran, iallafall!
Byta mormor?
Det var dags att gå till farbror doktorn, för karpaltunnelsyndromet. Han hade bara en rekommendation: "Byt mormor." Det är tydligen ärftligt hur mycket vatten man samlar på sig. Det är ju dock lite svårt att byta mormor, bara sådär. Så jag undrade om det fanns nåt annat att göra, massage, dricka vatten etc. Nja, det tyckte han inte. "Men skaffa dig gärna ett par inlinesskydd, det hjälper." För det gäller ju att inte böja handlederna på nätterna. Så, genom det fantastiska bimbonätverket hittade jag en tjej som har ett par handledsskydd att låna ut. Och, hon sitter två gränder ifrån mig i Gamla stan. Kan det bli bättre? Om hon kommer ihåg dem så får jag dem imorgon.
IE7-säker
Nu ska kottens sida vara IE7-säker, och det ska gå att kommentera igen. Teknikens under. Eller, ska vi kalla det Christian? Kotten är nöjd.
Maratonfika och långpromenad
Det var längesen Hanna var i stan. Och längesen vi träffades. Så vi tog en maratonfika och avhandlade allt viktigt som hänt sen sist. Samt hur man bäst ska uppfostra små kottar. Sånt är vi superbra på, såklart. Vi vet precis allt om hur man handskas med trilskande kottar... Och hur man gör dem till trygga, glada och lyckliga världsmedborgare! Sen tog vi en långpromenad. Runt hela Reimersholme. Det tog en timme. Det var jobbigt, men det var nog väldigt, väldigt bra för mina små muskler som håller på att förtvina runt höfterna. Sen gick jag hem och sov i två timmar!
Vikt
Datum: 3 mars
Vikt: 86,2 kg
Skillnad från förra gången: +0,8 kg
Veckor gångna: 30 fulla
Viktuppgång hela graviditeten: +12,6 kg
Vecka 31
Jag: Kanske känner du av förvärkarna mer regelbundet nu. Det är inget konstigt om du fortfarande inte har några förvärkar, alla upplever dom inte. Många kvinnor tycker att dom nu är stora och otympliga. En del får också väldigt ont av foglossning. (Jag har inga förvärkar och mycket foglossning.) Jag: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär. Kotten: Kottens proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Kottens hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut. (www.familjeliv.se)
Kotten: Kotten väger cirka 1,5 kg och mäter ungefär 40 cm. En del bebisar sparkar fortfarande vilt omkring sig och sparkarna kan både kännas obehagliga samt göra rejält ont. En del bebisar upplever nu platsbristen i livmodern mer påtaglig och lugnar ner sig. (Kotten lugnar sig inte det minsta. Igår lekte vi med en fot som den försökte trycka ut genom magen.) Lungorna är färdiga och kotten ligger nu och tränar lungorna, genom att "andas" ner fostervatten i dem. Kanske kan du därför känna mer tydligt att kotten hickar, vilket är helt normalt. Kotten reagerar olika på olika musikstycken och instrument och det är viktigt att du pratar och sjunger med magen eftersom kotten rimligtvis kan känna igen sin mammas (och även pappas) röst. (www.niomanader.se)
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Hjälpsam liten kotte
Kotten är hjälpsam. Den gillar att sparka ut de sista dropparna när mamma går på toa...